Resan till Uruguay
Jag tänkte skriva ett inlägg om resan till Uruguay från Landvetter.
Själva resan gick oerhört smidigt. 
Vi var vid Landvetter runt 14.00 där vi skrev ut boarding pass och checkade in väskan som klara viktgränsen. Med på flygplatsen var min älskade Gaston, min älskade mamma, syster, mormor, pappa och hans bror. (alla älskade såklart) Jag lovar er det var fruktansvärt tufft. Jag ville inte åka. Inte alls. 
( sista kvällen tillsammans på ett år)  
Vi tog en sista fika på espressohouse där jag stressade alla och satt och smågrät.
Vi fick ta avsked framför rulltrappan upp till säkerhetskontrollen, och jag kände mig tommare än tommast. 

( mammas födelsedags middag men hon var så snygg på bilden så den fick vara med 💞)  Säkerhetskontrollen gick väldigt bra. Visst var jag väldigt stressad och jag tror många kollade ganska snett på mig då det tog lite tid. Men vad ska du göra när du gråter och ska packa ned massa saker i en väska.
Flyget som skulle lyft 15.50 lyfte dock inte fören klockan blev 16:30. När vi kom iväg gick dock allting väldigt bra.
 
Vi landade  i Paris 18:30 så det var väldigt gott om tid tills mitt plan mot Montevideo skulle lyfta.
 Så jag spenderade en del av tiden med att gå runt på flygplatsen som hade mer shopping än Nordstan i Göteborg.
 även playstation stationer för den uttråkade.

Vid gaten mötte jag senare upp en hel drös med utbytesstudenter, Dock skulle 90% av i Buenos Aires. Trots det var det fruktansvärt trevligt.
Några snapchat bilder från den 6 timmars långa väntan 
Boarding i Paris 
Boarding i Paris 
Me and my Dutch girl.  

Obligatorisk flygbild

Inflygning över Sydamerika 
Flygning över montevideo. Som vi förövrigt flög över först för att landa i Buenos Aires för att flyga tillbaka till montevideo 

På flygplatsen i Buenos Aires 
Vi var iprincip helt själva på planet till montevideo
Detta är en text.
Detta är en text som väldigt många utbytesstudenter publicerat. När jag först läste den tänkte jag inte så mycket. Men nu 16 dagar efter att jag lämnat Sverige så förstår jag precis hur hon som skrev texten kände sig. Den är nämligen så fruktansvärt sann. Det är alltså inte jag som skrivit den.

Exchange is change. Rapid, brutal, beautiful, hurtful, colourful, amazing, unexpected, overwhelming and most of all constant change. Change in lifestyle, country, language, friends, parents, houses, school, simply everything.
Exchange is realizing that everything they told you beforehand is wrong, but also right in a way.
Exchange is going from thinking you know who you are, to having no idea who you are anymore to being someone new. But not entirely new. You are still the person you were before but you jumped into that ice cold lake. You know how it feels like to be on your own. Away from home, with no one you really know. And you find out that you can actually do it.
Exchange is thinking. All the time. About everything. Thinking about those strange costumes, the strange food, the strange language. About why you’re here and not back home. About how it’s going to be like once you come back home. How that girl is going to react when you see her again. About who’s hanging out where this weekend. At first who’s inviting you at all. And in the end where you’re supposed to go, when you’re invited to ten different things. About how everybody at home is doing. About how stupid this whole time-zone thing is. Not only because of home, but also because the tv ads for shows keep confusing you.
Thinking about what’s right and what’s wrong. About how stupid or rude you just were to someone without meaning to be. About the point of all this. About the sense of life. About who you want to be, what you want to do. And about when that English essay is due, even though you’re marks don’t count. About whether you should go home after school, or hang out at someone’s place until midnight. Someone you didn’t even know a few months ago. And about what the hell that guy just said.
Exchange is people. Those incredibly strange people, who look at you like you’re an alien. Those people who are too afraid to talk to you. And those people who actually talk to you. Those people who know your name, even though you have never met them. Those people, who tell you who to stay away from. Those people who talk about you behind your back, those people who make fun of your country. All those people, who aren’t worth your giving a damn. Those people you ignore.
And those people who invite you to their homes. Who keep you sane. Who become your friends.
Exchange is music. New music, weird music, cool music, music you will remember all your life as the soundtrack of your exchange. Music that will make you cry because all those lyrics express exactly how you feel, so far away. Music that will make you feel like you could take on the whole world. And it is music you make. With the most amazing musicians you’ve ever met. And it is site reading a thousand pages just to be part of the school band.
Exchange is uncomfortable. It’s feeling out of place, like a fifth wheel. It’s talking to people you don’t like. It’s trying to be nice all the time. It’s bugs.. and bears. It’s cold, freezing cold. It’s homesickness, it’s awkward silence and its feeling guilty because you didn’t talk to someone at home. Or feeling guilty because you missed something because you were talking on Skype.
Exchange is great. It’s feeling the connection between you and your host parents grow. It’s knowing in which cupboard the peanut butter is. It’s meeting people from all over the world. It’s having a place to stay in almost every country of the world.
It’s cooking food from your home country and not messing up. It’s seeing beautiful landscapes that you never knew existed.
Exchange is exchange students. The most amazing people in the whole wide world. Those people from everywhere who know exactly how you feel and those people who become your absolute best friends even though you only see most of them 3 or 4 times during your year. The people, who take almost an hour to say their final goodbyes to each other. Those people with the jackets full of pins. All over the world.
Exchange is falling in love with this amazing, wild, beautiful country. And with your home country.
Exchange is frustrating. Things you can’t do, things you don’t understand. Things you say, that mean the exact opposite of what you meant to say. Or even worse…
Exchange is understanding.
Exchange is unbelievable.
Exchange is not a year in your life. It’s a life in one year.
Exchange is nothing like you expected it to be, and everything you wanted it to be.
Exchange is the best year of your life so far. Without a doubt. And it’s also the worst. Without a doubt.
Exchange is something you will never forget, something that will always be a part of you. It is something no one back at home will ever truly understand.
Exchange is growing up, realizing that everybody is the same, no matter where they’re from. That there is great people and douche bags everywhere. And that it only depends on you how good or bad your day is going to be. Or the whole year.
And it is realizing that you can be on your own, that you are an independent person. Finally. And it’s trying to explain that to your parents.
Exchange is dancing in the rain for no reason, crying without a reason, laughing at the same time. It’s a turmoil of every emotion possible.
Exchange is everything.

And exchange is something you can’t understand unless you’ve been through it! ♥



torsdag och fredag
Torsdag den 28 augusti. 
Det var nog den första riktiga skoldagen utan att mer än en lektion var inställd. Jag fick lov att skriva ett fysikprov och jag tror att jag hade klarat de om jag förstått frågorna men min översättning ledde mig till frågan " den andra killen sitter en meter ifrån "spanskt ord jag inte kunde tyda" räkna hur mycket juice det finns. 
På bilden var det varken juice eller mat. Utan en gunga. Så jag gav iprincip upp. Jag behöver faktiskt inte få bra betyg här 

Efter det så hängde jag klar med Facu och Cami för att köpa en present till min värdmamma som fyller år imorgon ( söndag). 
Jag gjorde även planer med de andra utbytesstudenterna i ciudad de la Costa att vi ska ses på Costa urbana shopping på måndag. 
Tror nog skorna ska få följa med mig hem då..


Fredag den 29. 
Idag hade jag endast tre lektioner i skolan. En lektion är ca 40 minuter så det var en fruktansvärt kort dag. anledningen till det var att jag skulle ha spanska lektion vid 14.00
dock ändrads det precis efter att jag fått ledig så när jag kom hem passade jag på att duscha och skapa översvämmning igen. 
De har nämligen ingen tröskel vid duschen så vattnet rymmer över hela stället.
Vi hade även sovmorgon på morgonen då min snälla amiga Lucia tog till Marindia för att sedan ta bussen till skolan med mig. 

Idag tänkte jag försöka vlogga och spela in en riktig Youtube video, samt som vi ska på något föräldrar möte och till atlantida country club för att höra efter om jag kan börja tennis. 
Denna bild tog jag föresten för ca 1 minut sedan