Hemlängtan
Hur ska man börja ett inlägg som handlar om något så viktigt som hemlängtan. 
Jag kan nog börja med att säga att jag inte sitter och skriver detta för att jag lider av denna känsla. Snarare för att jag varit här i ca halva min tid nu och jag känner att det antaglige är några människor där hemma i sverige som kanske funderar på ett utbytessår eller som redan har blivit accepterade och bara väntar. 
För mig var hemlängtan det jag fruktade allra mest. jag var rädd innan jag åkte att jag skulle ha hemlängtan, jag är fortfarande lite rädd att den kommer och är fruktansvärd igen. 

När jag först kom hit var de hemskt, de första  två veckorna var det jobbigaste i mitt liv hitils. Det kan jag svära på. 
Hela tiden i sverige fick jag höra att de första veckorna är allting nytt och då har man inte hemlängtan. Allt är nytt och spännande. För mig började dock hemlängtan redan när vi satte foten utanför flygplanet. Det kännde inte rätt att vara hemifrån, jag ville tillbaka. Dagarna på det första lägret flög förbi, men jag kan säga att jag hade en olustig känsla. 
Väl här hemma grät jag. Usch vad jag inte ville vara här, jag ringde min mamma, skrev med henne på facebook. Sa åt henne att hon måste låta miig åka hem om det inte blir bättre innan oktober, Försökte övertala henne att detta inte är rätt. 

För mig var hemläntan att gråta, att ha ont i min mage, ha huvudvärk och känna mig ensammast i världen. 
Min mamma gjorde då det värsta och även det bästa. Hon förbjöd mig att skriva med henne. Hon sa " vi pratar om en vecka" . Just då var det så hemskt. Jag kännde mig ensammast. Ensam i sydamerika, ledsen och förstår inte ett ord spanska.Det hjälpte, jag tog mig i kragen och här är jag nu 
 
Nu har de gått ca 5 månader sedan den där gången, och det känns helt otroligt att jag ville lämna detta land.Att få vara här är det galnaste och mest underbara som hänt.
Jag har dagar då jag har hemlängtan, men en annan sorts hemlängtan. 
Jag längtar inte längre efter sverige. Jag längtar efter att få prata med min familj och att få visa dem allt i sydamerika. Jag längtar efter att få dela med mig av mitt liv här, kunna visa dem väskor, kläder, bilder och låta dem prova olika maträtter. 
Men det är okej, för att jag vet att om 169 dagar så kommer jag sitta på flygplanet till sverige. Om 170 dagar kommer jag krama min familj, visa dem bilder, bjuda på mate och berätta om mitt liv här. 
För tillfället är det dock Uruguay som gäller. Jag brukar tänka såhär. 
" Vad ska jag kunna berätta till min familj om jag bara sitter inne i ett rum och inte gör annat än att gråta? "  
Sanningen är, att då kan jag inte berätta något. 
Jag kan inte berätta att jag såg flera kolibrier ( Heter det så i plural?)  flyga kring ett träd. 
Jag kan inte berätta att jag och en kompis var hemma hos henne och badade i en pool och gjorde Liquado de frutilla. Jag kan inte visa bilder från stranden. 

 
Nyår 2015-2016
Först oh främst! Gott nytt år!
Jag tänkte skriva lite om nyår här i uruguay!
Dagen började precis soms julafton, för att vara ärlig minns jag inte ens vad vi hittade på under dagen. 
Så vi spolar helt enkelt fram till 8 slaget då vi begav oss mot Jeanette för att laga middag och skåla på det nya året. 
Vi lagade Lax (precis som på jul) och satt och pratade ett bra tag. 
Vid tolvslaget stod vi alla och räknade ner framför den Uruguayanska nyårs kanalen innan vi skålade, kramades och gick ut för att smälla en hel drös med raketer. 
Sedan fortsatte vi till Piedra Lisa vilket är en nattklubb för att inviga det nya året. Herre gud vad kul vi hade måste jag bara säga. Det var helt klart ett minne för livet 
 
 
 
Julafton i Uruguay
Dagen började precis som vilken annan dag som hellst, helt utan julkänsla.
Visst stod granen i rummet och jag visste att det var det 24 men när mörker och kyla fattas är det svårt att fy den där myskänslan. 
Hur som hellst började jag dagen med att åka till Tienda inglesa för att shoppa det sista inför kvällen med min värdfamilj. vi spenderade ca 3 timmar där inne då det är som ett ullared och alla vargalna, eftersom det var julafton. 
När vi kom hem satte jag mig på terassen och skypeade med min familj i sverige i kanske en timme. Vi pratade lite och jag fick se deras julfirande, vilket bidrog till min julstämmning tack och lov. Runt 6 tiden begav vi oss mot montevideo där vi fikade kanelbullar och pratade.
Det var väldigt skönt att träffa lite andra människor då det blir lite ensamt med sommarlov här. Många i min ålder jobbar nämligen eller har helt enkelt åkt iväg till sommarställen. 
Hur som hellst fortsatte vi kvällen med att laga mat. 
Rättare sagt lagade jag mat åt 15 personer. De hade nämligen bestämt sig för att vi skulle äta lax, potatis och spenat till julmiddag. Så jag spenderade ca 3 timmar i köket. 
Runt 11 såret satt vi vi matbordet och åt för att sedan räkna ner till 12 slaget. Precis som på nyår. 
Vid tolv sprang alla människor ut och det börjades skjuta raketer. Det höll på i ca en timme innan vi gick in igen för att hitta en hel del paket under julgranen. 
Papa Noel hade nämligen varit där och lämnat dem undertiden alla var ute. 
Så efter det var det paketöppning och efterrätt.
Jag fick ett par urtjusiga sandaler av min värdfamiljs padrinos! 
Sedan satt vi mest och tog det lugnt. 
Runt 04.00 begav vi oss sedan hemmåt där papa Noel varit och öppnade mer paket.
Fick en jättegullig liten strandväska av min värdfamilj. Den kommer bli perfekt i  brasilien! (  tar det som att de vekligen inte gillar min stora väska hehehe ).