19 Dagar
Hu rär det tänkt att jag ska kunna packa ner hela mitt liv i en 23 kilos resväska?
Detta har jag frågat mig  fruktansvärt länge. 
Jag inbillade mig att jag inte tänkte ta med mig särskillt mycket men nu i efterhand märker jag att det är helt klart omöjlit.  Ikväll tänkte jag städa mitt rum och provpacka min resväska. 
Det är många dagara kvar. men något säger mig att det kommer bli stressigt in i det sisa. 
Jag har filat på en packlista väldigt länge och jag vet inte om jag är klar med den. Det känns så men samtidigt känns det som jag glömt så fruktansvärt mycket. 
Hela mitt liv är här hemma. Inte nog med att jag ska packa det i resväskan.. jag ska även packa ner hela mitt rum för flytten som antagligen kommer ske när jag är borta. 
Detta är ett rörigt inlägg men det känns rätt att skriva ner vad jag tänker och tycker. 
Trots att det bara är 19 dagar kvar är jag inte nervös. Jag är mest orolig för att förlora den jag älskar mest. 
Jag kan vakna på morgonen, och tänka. F*n nu åker jag snart och vara supernervös i någon timme för att det sen ska lägga sig. 

Inte nog med det så har jag ingen värdfamilj. Ingen av de som ska till Uruguay med yfu sverige har fått en värdfamilg. In fact fick vi faktisk ett mejl om att 10-15 stundenter kan få lov att byta avresedatum till den 28. Men jag kan inte detta, då min mamma är upptagen vilket jag är glad för. När jag kollade flygresor den 28:e fanns det ingen som gick okej, utan de gick via Göteborg -> tyskland -> Miami -> Rio de Janeiro-> montevideo och skulle ta 31 timmar. Jag ber dock och bönar att jag kommer få min värdfamilj innan jag åker iväg.  Har man inte fått den får man lov att bo i en välkomst familj, vilket iof inte är jättehemskt. men jag skulle vilja ha min riktiga värdfamilj.. 
Hasta Luego, från Sotenäs <3